Vardagen nu

efter förra inlägget är att Musse bor kvar hos mig till dess att vi (förhoppningsvis) hittar en ny lösning. Har verkligen funderat och känner fortfarande att omplacering till ett nytt hem med mer fokus på Musse nog är det bästa. Även om han kommer lugna sig som vuxen, så vågar jag inte chansa på att det kommer att fungera med bägge hundarna. Tänker som så, att om jag nu med nöd och näppe klarar av att gränssätta Musse, hur kommer det då inte bli när han kommer in i första slyngelåldern. Inte heller säker att jag verkligen kommer orka hålla ut under kanske 1-1,5 år innan han blir lugnare.

Uppskattar dock kommenterarna från er IG-ägare om era erfarenheter. Hade iofs träffat vuxna, och därmed lugnare, IGs innan samt läst om hur jobbiga de kan vara som valpar men trodde (naivt) att det nog inte skulle vara så svårt om jag lyckades hitta den lugnaste i en kull på samma sätt som Bingo var den lugnaste i sin kull (Bingo hade en kullsyster som var en riktig duracellkanin och en kullbror som var mycket framåt och nyfiken på allt).

Verktygen för att dämpa/stoppa Musse som jag fått från Johan Andersson samt även Musses uppfödare, är bland annat att:
- fortsätta med separata promenader när det är koppelträning av resp hund
- backa, dvs lyfta bort Musse eller gå in med mitt ben när han gör ngt som jag inte vill, t ex dra i kopplet. Gäller även Bingo när han drar i kopplet.
- vara tydlig och korrigera med hundens namn, så att "rätt" hund känner sig träffad av tillsägelsen. Det var ett bra råd eftersom jag märkt att Bingo oftast är den som direkt reagerar med sänkt svans och skyldig min när jag säger nej/apap eller liknande till Musse.
- använda valphagen när jag själv inte orkar/vill tvinga Musse till lugn i min famn. Har börjat lära mig att urskilja mellan hans vanliga lekmorrande och det riktigt intensiva o högljudda morrandet när han troligen är övertrött. När Musse är som mest övertrött så blir han också otroligt bitig. Inte ens en tuggpinne distraherar då, utan allt i närheten riskerar att komma i vägen för de små valpyrtänderna.
- använda vattenspruta på gemensamma hundpromenader när det är promenad som gäller och inte lekhoppande på Bingo.
- träna passivitet genom att då och då binda upp Musse med kort koppel till dess att han lugnar sig fast helst när han redan är lite lugn, och jag själv sitter bredvid och aktivt ignorerar missnöjesgnyende.

Det viktigaste rådet från Johan var att jag måste lära mig att se när hunden uppfattat korrigering samt berömma så snart hunden stannar upp eller gör rätt. Är så mycket lättare att bara fortsätta dundra på fast hunden slutat göra det man inte vill. Ett exempel är när Musse ligger och biter på fårskinnen. Efter att jag ropat nej så slutade Musse bita, och när jag direkt efter tänkte gå fram för att räta till fårskinnet så fick jag rådet att vänta eftersom det annars riskerar att förvirra om vad det var som var nej.