...trodde jag inte att jag skulle få efter att ha varit så tvärsäker tidigare på omplacering. Ju längre tid som Musse bott hos oss desto mer knyter iofs han/jag an och särskilt nu när han lugnat sig lite. Måste under midsommar verkligen måste bestämma mig eftersom Musse annars redan nästa vecka åker tillbaka till sin uppfödare.
Har sedan förra veckan pratat mycket med andra flerhundsägare samt med olika uppfödare av IG´s respektive CC kring hur snabbt eller långsamt det går att se om en ny hund fungerar eller inte med en tidigare hund eller en större flock. Med en IG-uppfödare har jag bollat hur en högaktiv IG-valp kan tänkas utvecklas på egen hand eller med hjälp av kastrering. Hennes råd, liksom veterinärklinikens rekommendation, var att en kastrering egentligen inte bör göras förrän hunden hunnit bli åtta månader och som jag hört tidigare, så dämpar detta könsdriften men förändrar inte temperament. Var också mycket intressant att få höra från denna uppfödare att det faktiskt inte är ovanligt att den som är minst i en kull och därmed verkar lugnast eftersom de större kullsyskon rent fysiskt kunnat dominera, kan bli tvärtom i en ny miljö med andra människor och/eller hundar. En vecka tyckte hon oftast att det brukade ta innan två hundar börjat acceptera och vilja vara nära varandra. Hennes funderingar var att Bingo kanske skulle behövt mer egentid innan jag skaffade hund nr 2, att en äldre stabil hund kanske skulle kompletterat den försiktiga Bingo bättre än en livlig valp samt att Bingo kanske rentutav är en hund som bäst kommer till sin rätt och mår bäst av att få vara själv med matte. Hon tyckte att man alltid ska gå efter den äldre hunden och hur den verkar må eller inte må i ett beslut som detta och att man särskilt ska titta på om den äldre hunden börjar bete sig annorlunda på ett negativt sätt. Min tanke där är att Bingo kanske haft en spökperiod med ljudrädsla oavsett vad, men att den inte blivit/blir bättre av att leva med Musse som tar mycket plats inte bara för att han är valp men också för att Musse har en så stark personlighet. Med två hundar i nära ålder som Bingo och Musse så tyckte hon att det vore synd om den ena bara härdar ut istället för att vilja leka och umgås med den andra hunden.
Efter två månader ihop vill Bingo fortfarande helst inte umgås med Musse, vill inte ligga nära eller ens leka (vilket säkert också påverkats av ljudkänsligheten nu). Musse å sin sida är mindre intensiv i sin lekuppvaktning men fortfarande väldigt på och vill hela tiden tjuva mat/grisöra/leksak även om han har eget vilket oftast slutar i att Musse sitter med bägge sakerna och Bingo mest går undan med slokande svans. Efter sista egna kvällsrastningen med matte brukar Bingo iofs numera leva upp och bli väldigt lekfull. Har funderat på om det kan bero på att han känner sig lättad över att sista utomhusrastningen är över för dagen och/eller för att han känner att han kan slappna av då Musse ligger och sover i sin canvasbur.
En flerhundsägare som jag pratat mycket med berättade iofs att hennes två schnauzers fortfarande inte är särskilt tighta, ens efter två års tid ihop. Den äldre schnauzern vill inte sova med den yngre hunden och håller än idag en viss distans i det mesta till den yngre hunden. Medan den yngre schnauzern gärna vill umgås med den äldre hunden och blir superglad så snart de varit åtskilda. Och en annan flerhundsägare undrade om inte en mycket framåt och livlig valp nog oavsiktligt skrämt/stressat en redan försiktig och ängslig hund som Bingo.
En CC-uppfödare (inte Bingos) tyckte att det med en valp väldigt snabbt går att se om den fungerar eller ej med den befintliga hunden. Tre veckor tyckte hon var en rimlig tid för att hinna testa om en ny flock har möjlighet att fungera ihop eller inte. Däremot tyckte hon att det kunde ta längre tid med vuxna omplaceringshundar eftersom de enligt hennes erfarenhet kan vara väldigt stillsamma till att börja med för att sedan efter en längre tid våga blomma ut eller visa andra tuffare sidor.
Mina tankar just nu, är att om Musse varit min endahund hade dessa funderingar inte ens varit aktuella. Tänker även att det inte heller kan vara kul för en så social hund som Musse att hela tiden lekuppvakta och inte få någon positiv respons tillbaka från Bingo. Det märktes ju verkligen hur översvallande glad Musse blev av mötet med amstafftiken Siri förra veckan. Hon lekte iofs inte med Musse men hon viftade glatt på svansen och tillät Musses envetna lekuppvaktande.
Ska dock se hur det utvecklar sig under midsommarhelgen när vi alla är medbjudna till en kompis´ lantställe. Om Bingo i en ny lantlig miljö släpper loss igen och har kul ihop med Musse eller inte. Det lilla jag såg när vi var ute i Nacka i helgen var att Bingo föredrog att lekspringa för sig själv, men en långhelg kanske kan visa på andra sidor hos bägge hundarna ihop. Gissar att Musse kommer vara i sjunde himmelen ute på landet tillsammans med flera andra människor att få umgås med, och hoppas att Bingo kommer vara försiktigt nyfiken på alla spännande nya dofter och känna sig lugnare där det inte är en massa trafikljud. Eftersom Musse är så social med både människor och de flesta hundar, så passar han in och verkar trivas i de flesta nya miljöer och med nya personer även om inte alla personer uppskattar en livlig och hoppig valp. Bingo är som sagt mycket mer avvaktande och absolut ingen "allemanshund" som gillar att hälsa eller bli klappad av främmande människor eller ens av människor som han ändå träffar ganska ofta med matte.
Ytterligare en tanke är att en högenergivalp kommer bli en högenergiunghund och sedan dito vuxen högenergihund vilket kommer kräva mer både i egen stimulans och flockledarskap, än den låg/medelenergihund som jag letat och ställt in mig på. Så i funderingarna ingår också att tänka till på hur mycket jag kan, vill eller ens kommer orka aktivera en vuxen högenergihund. Hade tidigare när jag började fundera på en egen IG, sett en del Blocketannonser på just vuxna IGs där deras ägare letade nya ägare för deras stimulanskrävande hundar som de inte längre hade tid eller ork för. Tänker som tidigare att det isf är bättre att omplacera nu medan Musse är liten än att behöva riskera göra det senare vilket bara blir ännu jobbigare för alla parter. En riktigt stor och bullrig hundvan familj med flera barn och/eller hundar eller en ägare som kan lägga mycket tid bara på honom, skulle förmodligen vara idealiskt för Musse.