Inte blev det bättre av knallåskan i söndags, och fast vi då var inomhus så har det även lett till att Bingo numera inte heller kan slappna av när vi går ut på gården för att leka alla tre. Eller rättare sagt, han slappnar aldrig av utan är hela tiden på helspänn med låg kropp och svans och ryckigt rörelsemönster. Så snart det är ett plötsligt ljud eller ljud från bilar, motorcyklar eller för all del vanliga cyklar, så blir han alldeles stel i kroppen och börjar sedan oftast panikrycka i kopplet. När han inte kommer någonstans så brukar han sedan gå fram och tillbaka i små cirklar för att sedan igen försöka panikdra sig från stället.
Är faktiskt som en deja vu av förra sommaren när Bingo var valp och på liknande sätt var rädd för det mesta och mer tid tillbringades inomhus än utomhus på grund av just detta. Musses koppelträning går i jämförelse med detta fram med stormsteg, och eftersom Musse inte heller är rädd så har jag hela tiden kontakt med honom. Bingo stänger helt av och går varken att locka med supergott godis, leksak eller prat.
 |
| I hundrastgården i Kronobergsparken är Musse den enda som kan koppla av. Bingo är på helspänn för alla ljud, fast inte för andra hundar. |
 |
| inte ens slicka disken får numera Bingo att slappna av |
Hursomhelst så fick Musse igår stanna hemma, och sedan gick jag & Bingo med Johan Andersson på en längre promenad längs med Norr Mälarstrand och Kungsholmstorg. Efter att ha observerat Bingos beteende så var Johans råd att försöka dämpa Bingos rädsla genom att träna genom att ofta tillbringa uppemot en timme att sitta ner med honom och ha lagom nära till trafikljud. Ett annat tips var att testa s k adaptilhalsband med DAP-medel som innehåller lugnande feromoner. Slutsatsen igår var att Bingos ljudkänslighet nog alltid kommer sitta i och att det mest handlar om att försöka dämpa så mycket det går och i övrigt mer för mig att acceptera att han alltid kommer vara ljudkänslig och ha väldigt nära till ljudrädsla. Hade Bingo enligt Johan haft ngn jättedrivkraft, som ex godis/jakt/leksak så hade det kunnat hjälpa till att betinga skrämmande ljud med ngt åtråvärt, men eftersom Bingo inte verkar ha ngn sådan drivkraft så trodde han inte att det var en strategi för oss.
I övrigt kommenterade Johan att Musse verkade lugnare denna gång jämfört med för två veckor. Han trodde faktiskt att det kunde ha att göra med att både jag och Bingo är lugna av oss..;-). Vi avlutade med en stund på innegården där Johan fick se hur låg Bingo var där och hur glad han blev så snart vi gick in igen. Musse lekte som vanligt på innergården men som sagt inte med riktigt samma intensitet som förra gången då han och Bingo jagade varandra fram och tillbaka. Fast nu när jag mest ser den låga Bingo, så skulle jag gärna se mer av att Musse jagar upp honom utomhus. Inomhus försöker Musse då och då få igång Bingo men det är just nu väldigt sällan som det blir det väldiga lekjagandet som det var innan. Faktiskt att jag saknar det nu med den alldeles för ängsligt lugna, ja, nästan lite apatiska Bingo.
Nu blir det ingen mer hundcoachträff i sommar, utan istället kanske det blir en gruppkurs med Johan i höst.
Tänk om du kunde köra dina hundar i en mixer och låta Bingo få litet överskottsenergi och mod av Bingo, och Musse kunde få litet broms av Bingo.
SvaraRaderaKänner igen Bingos reaktivitet från Zelda (fast hon är rädd både för ljud och stora hundar, hundarna är värre än ljuden).
Undrar om inte Bingo är inne i en spökperiod när allt verkar farligare än vanligt? Med Zelda blev det som sagt mycket bättre när hon blev lite äldre, men fortfarande behövs det bara att en större hund kommer rusande för att hon ska vara på sin vakt resten av dagen (vilket är ett framsteg - i början kunde rädslan sitta i uppemot två veckor när hon blivit skrämd/jagad). Usch vad man lider med dem.
Positivt är att Z har lärt sig vilka situationer som är "farliga". Tävlingsplatser med mängder av hundar bekommer henne inte alls, hon vet att hundarna är kopplade och att de inte kommer farande. Ställen där det brukar finnas lösa hundar vill hon fly ifrån så snart det går - och hamnar inbland i panikdrag i kopplet. Då brukar jag lyfta upp henne vilket hjälper, hon klarar fortfarande inte att lugna sig själv om hon är riktigt rädd (tar inte godis).
För Z är det mycket dagsformen som avgör. Ibland är självförtroendet på topp, då klarar hon det mesta, andra dagar verkar hon vakna med en misstänksam inställning till livet och allt som finns utomhus.
De dagarna (som blir färre och färre) försöker jag låta henne ta det lugnt, utsätter henne inte för mer stress än nödvändigt.
Det har sina sidor att leva med en känslig liten själ...
Två små tankar:
SvaraRaderaHar du kolalt öronen på Bingo? Plötslig och förvärrad ljudkänslighet kan ju vara kopplat till någon öronåkomma, har själv varit med om det på min tax. En lättare lösning på problemet ;)
Hur mycket har Musse möjlighet att springa av sig? En fin grej med vinthundar är att de blir väldigt nöjda av att få rejsa av sig ordentligt var dag. Tänk stora cirklar i full fart. En mindre bra grej är att vinthundar som inte springer av sig kan bli rätt olidliga att ha och göra med... Också en "lättare" lösning att testa med energiknippet ;)
Tack för tipsen!
RaderaHittills har Musse fått springa av sig mycket genom lek på gården, men eftersom Bingo numera inte alls vill leka med honom, så har jag börjat ta längre egna promenader med Musse. Helst vill nog Musse ha någon att springa med för att komma igång på riktigt, men har inte fått till en IG-valpträff som jag hade hoppats på.
Kloka tankar från båda här ovanför. Själv ville jag nog bara säga just det att tiden är en viktig faktor. Och ditt eget lugn. Bingo må ha en viss personlighet, men jag är ganska säker på att mognad och erfarenhet kommer att göra underverk. Jobba med Bingo med stöd av din hundcoach, så ska du se att det kommer nya soch andra aker du kan oroa dig för i stället... ;-)
SvaraRaderahe he, nya utmaningar kommer säkert att komma;-)
Radera