Valpkurs på nationaldagen

startade upp ikväll med Musse under ett första tvåtimmarspass hos Hundens Hus på Kungsholmen. Denna första gång var det inomhus och kommande gånger kommer vi vara utomhus i Rålambshovsparken. Var en lagom stor grupp med fyra andra valpar som också var i tremånadersåldern eller lite yngre; en lugn rh
odesian ridgeback, en lugn Shiba inu, en jättesöt liten spetsblandis samt en livlig springer spaniel.

Vi fick träna:
- passivitet med "lugna handen" där valpen placeras mellan benen på en själv medan man håller med
tunga och trygga händer på respektive flank till dess att den sitter eller ligger lugnt
- träning att minska hoppande på personer då man låter hunden hoppa men inte få komma fram till personen som den vill hoppa på. Så snart valpen sätter alla fyra tassar i marken så belönar man med hårt godis och/eller beröm och låter hunden hälsa.
- koppelträning där man stannar upp så snart valpen drar i kopplet. Hunden beröms så snart den vänder tillbaka eller backar så kopplet slakar.
- följsamhet där valpen fick följa en godishand i en u-sväng för att slutligen stanna och belönas vid förarens
ena ben.
- ligg med hjälp av att först få valpen att sitta och sedan dra ner handen så att den följer med ner och lägger sig.
- betingning av ett smackljud följt av gott mjukt godis som på sikt ska få hunden att alltid vända tillbaka uppmärksamheten och komma på inkallning.

Mycket kändes igen från tidigare valpkurser som jag och Bingo gick förra året på andra ställen, fast alltid bra med repetition eftersom man (läs jag) verkligen hunnit glömma bort en hel del. Den praktiska träningen tillsammans med andra valpar är jättenyttig och det var mycket intressant att se hur de andra valparna betedde sig. De övriga valparna var ganska lugna av sig medan springel spanieln och Musse tävlade om att av och till få valpspatt med mycket sprattel och bitande som fick kylas ner med "lugna handen".

I övrigt var Musse mycket duktig och det märktes verkligen att han var jätteuppmärksam på allt vad de andra hundarna gjorde. Han fick självklart agera exempel i övningen hur man ska få valpen att sluta hoppa och matte kommer nu stenhårt fortsätta denna träning. Feedbacken från kursinstruktören på just Musse var att mest försöka använda hårt godis och ett lugnt berömmande tonläge för att inte exaltera honom ytterligare. Samma som Johan Andersson också tipsade om för att undvika att jaga upp Musse ytterligare.

"Överslag" var ett bra uttryck som kursinstruktören använde för att beskriva valpar som istället för att vila, blir ännu mer aktiva. Och överslag på grund av trötthet var definitivt det som Musse fick så snart vi kom hem, då han direkt började med att bitjaga Bingo under sitt mest högljudda morrande. Fast väl i valphagen slocknade han direkt.

Tycker nästan synd om Musse som blir så exalterad över det mesta. Har ibland funderat på om han kanske är en stressad hund av något skäl, fast undrar om en stressad hund skulle vara så lättlärd och kunna vara så uthållig i sittposition som Musse ändå är (vilket Bingo inte är). Lutar mest åt att Musse nog är en framåt och vild IG-valp som så småningom kommer lugna ner sig fast kommer såklart behöva en mycket fast och konsekvent uppfostran för att inte helt ta över. Bingo var iofs också livlig som valp och ville mest leka hela tiden men hade en mycket tydligare mjuk läggning.

Än så länge lek?

kors i taket då Bingo börjat med att hålla fast Musse när han är som mest bithoppig. Lyckades fotografera ett av tillfällena. Det går snabbt och det är bara någon sekund innan Musse vilt morrande bitslingrar sig loss och fortsätter bithoppa. Såvitt vad jag sett är det från Bingos sida inte något juckande eller bitande utan enbart fasthållning. Skulle annars bryta direkt. Undrar dock hur detta skulle bli när Musse vuxit till sig... Två hanar i nära ålder som konstant skulle försöka göra upp vem som egentligen bestämmer? Ser nämligen aldrig att Musse ger sig utan det slutar oftast i att Bingo springer iväg med svansen på halvstång efter att Musse bitslingrat sig loss.

En kastrering av Musse garanterar ju inte något mer än att könsdriften försvinner. Själva temperamentet lär nog ändå bestå. Skrattar nästan så här i efterhand åt att en del uppfödare som jag var i kontakt med, faktiskt oroade sig mest för att unghunden Bingo inte skulle lämna valpen i fred och leka så mycket att valpen skulle bli för stressad. Ha ha, kul eller inte, eftersom det verkligen är tvärtom här.

Rabiesvaccinering

har Musse fått under förmiddagen. Han fick den varianten som gäller i 3 års tid och inte kräver en ny spruta inom 2-3 veckor. Detta utifallatt vi inte får till ett nytt bra hem i Sverige utan han istället åker tillbaka till uppfödaren i Portugal.

Musse undersöker Stockholms Djurklinik i Alvik.

Säga vad man vill, men en av fördelarna med en valp med tuffare temperament är det blir enklare att åka kommunalt. Musse behöver jag inte hela tiden locka med mig m h a godis som jag behövde göra med Bingo som valp. Inte heller får Musse stressmage och blir lös i magen som valp-Bingo ofta blev i samband med att vi åkte buss, bil, eller tbana.

Lite intressant var det att veterinären efter att Musse hopphälsat ganska intensivt på både henne och assistenten, undrade om han gick och lade sig själv när han blev trött. På mitt svar att han är en sådan som jag närmast måste tvinga att vila, så kommenterade veterinären med att säga "aha, en ganska typisk överaktiv hund".

En stor äggkartong

är bra att ha när man enkelt vill kombinera tålamodsträning, pysselaktivering och mat till två hundar.

äggkartong fylld med Origen-torrfoder

Musse är som vanligt bäst på uthållig sittposition medan Bingo frustrationskliar sig...

.. fast till slut sätter sig även Bingo ordentligt ...

... och sedan matpysslas det för fullt. Kan tillägga att det aldrig bråkas om maten utan hundarna äter glupskt och nästan står på varandra i sin iver att komma åt torrfodret, men det varken tjuvas eller morras.

Skillnad i storlek

och mentalitet mellan vuxen cane corso, unghunds-chinese crested och IG-valp som träffade på varandra i  hundrastgården i Kronobergsparken.

Alla till slut med på en och samma bild: ständigt nossniffande ettåriga Bingo som väger 5,5 kg, tremånaders avvaktande Musse som väger nästan 3 kg och coola  fyraåriga cane corson Memphis som väger ca 45 kg. 

Fast till att börja med var Musse mycket valprädd och sökte skydd hos Memphis´ husse...

medan Bingo vant minglade runt...

...och till slut vågade sig Musse också fram.

Känd från tv

är tydligen denna fina blåpannade amazonpapegoja som heter Pärla och är fem år. Pärlas matte var matchande klädd i papegojmönstrad dress och berättade att hon hade ytterligare en papegoja som egentligen var ännu vackrare, men som inte var lika tam och därför inte kunde följa med överallt som Pärla gör. De hade varit på KS, och jag kom först efteråt på att jag borde frågat hur det fungerar att ta med en papegoja in på sjukhuset.

Pest eller kolera

Den enskilda koppelträningen med Bingo resp Musse går sisådär. Så snart Bingo hör ngt ljud som han tycker är skrämmande, vilket just nu verkar vara det mesta, så åker svansen ner och han börjar ryckdra i kopplet. Han må väga enbart 5,5 kg, men när han blir rädd så verkar han få oanade krafter.

Musse å sin sida, blir hela tiden distraherad av alla okända människor som han vill hälsa på. Har märkt att de flesta vi möter tycker det är så kul med en söt & glad valp att jag oftast får lite halvsura reaktioner och att folk struntar om jag ber dem ignorera honom för att lära bort hoppandet. Fast sedan när han inte slutar hoppa och samtidigt nafsar ganska rejält i sin glädje, så märks det att personerna blir överväldigade och backar. Att lugna honom genom att hålla fast i famnen verkar bara göra honom mer uppvarvad. Sitta så kallad "ryggsäck" mellan benen på matte som hukar sig över honom,  verkar fungera bättre men kan vara stressande för matte eftersom Musse efter ett tag gnyr riktigt högljutt så folk börjar titta konstigt. Av och på-knappsträning blir definitivt nästa ämne när vi träffar Johan Andersson igen!!

Vet faktiskt inte vad jag tycker är jobbigast just nu. Bingos panikdragande eller Musses ystra hoppande & glädjenafsande. Fortsatta enskilda promenader kommer det hursomhelst att bli. Har testat två gånger sedan vi träffade Johan, att gå på gemensamma promenader med bägge hundarna och känner mig helt utmattad även efter korta sådana med dessa två ytterligheter. Samtidigt känner nog hundarna av att jag blir uppjagad vilket inte gör det bättre. Cesar Millan skulle inte ge toppbetyg för våra flockpromenader eller till matte för calm assertive-utstrålning.